Så började det

Tändstickans historia

Att göra upp eld har alltid varit livsviktigt för människan. Det dröjde dock ända till 1800-talet tills den billiga säkerhetständstickan uppfanns och elden därmed blev tillgänglig för sin höga kvalitet och säkerhet.

1831 uppfanns fosfortändstickan, som började tillverkas i flera europeiska länder. Dessa tändstickor tände mot vilken yta som helst och blev genast mycket populära. Nackdelen var att de var alltför lättantändliga och vållade ett otal olyckstillbud. Dessutom var den gula fosforn giftig vilket resulterade i att fosfortändstickorna med tiden förbjöds i land efter land.

1836 startades Sveriges första tändsticksfabrik. Den låg i Stockholm och hette J.S. Bagge & Co.

1844 fick den svenske professorn Gustav Erik Pasch patent på en ny uppfinning. För att stickorna inte skulle kunna tändas mot vad som helst, och därmed inte heller tändas oavsiktligt, ”delade” han på de kemiska ingredienserna i satsknoppen och placerade fosforn på ett särskilt plån på askens utsida. Därmed föddes begreppet ”Säkerhetständstickor - Tända endast mot lådans plån”. 

1845 började bröderna Johan Edvard och Carl Frans Lundström tillverka fosfortändstickor i Jönköping. 

1852 tog bröderna Lundström upp Paschs patent, förbättrade det och gjorde en provsats. De nya stickorna presenterades inte förrän tre år senare, på världsutställningen i Paris 1855. Produkten väckte stort intresse och vann sin första medalj. Under 1850- och 60-talen tillverkades de nya säkerhetständstickorna parallellt med fosfortändstickor. Tillverkningen var ännu helt hantverksmässig. 

1864 konstruerades den första automatiska tändstickskomplettmaskinen. Upphovsman var ingenjören Alexander Lagerman.  Under 1860- och 70-talen utvecklades tekniken i rask takt och tändstickstillverkningen förvandlades från hantverk till storindustri. Jönköpingständstickorna spreds över världen och blev snart så världsberömda som en produkt överhuvudtaget kan bli.

Succén manade självfallet till efterföljd. Kunde man tillverka tändstickor i Jönköping så gick det väl bra även på andra platser, resonerade man. Resultatet blev nya tändsticksfabriker. Totalt har det funnits minst 155 stycken i Sverige! De flesta försvann lika snabbt som de kom, men tillräckligt många överlevde för att konkurrensen så småningom skulle bli stark, både här hemma och på exportmarknaderna. 

1903 slog sig sex fabriker samman i ett gemensamt bolag, Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks Aktiebolag, med säte i Jönköping. 

1913 bildade åtta konkurrerande fabriker ännu en tändstickskoncern, AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker, med Ivar Kreuger som chef. Med tiden anslöt sig alltfler företag till någon av dessa koncerner och den svenska tändsticksindustrin kom att bestå av två stora block.

1917 gick de två koncernerna samman och bildade STAB – Svenska Tändsticks Aktiebolaget – med Ivar Kreuger. Med en enda stor koncern kunde man lättare lösa problemen inom branschen. Framför allt gällde det brister på råvaror under första världskriget. För att stå bättre rustad i framtiden köpte koncernen in en rad industrier med anknytning till tändstickstillverkning: pappersindustrier, skogs- och träindustrier, tryckerier, mekaniska industrier osv. Detta blev grunden till STAB-koncernen. 

1932 i samband med den s.k. Kreuger-kraschen, råkade koncernen i en svår likviditetskris och det dröjde ända in på 40-talet innan STAB hade återhämtat sig. 

1980 – efter 63 år – bytte Svenska Tändsticks AB namn till Swedish Match AB. 

1992 presenterade Swedish Match en unik och miljövänlig produkt; DEN SVAVELFRIA TÄNDSTICKAN. Alla skadliga tungmetaller är borttagna och tändstickorna tillverkas till största delen av förnyelsebara råvaror. 

Idag sker Swedish Match svenska produktion i Vetlanda och Tidaholm. I Vetlandafabriken tillverkas halvfabrikat som tryckta ytteraskar (skillets) och stickor utan knoppar (splint). Fabriken i Tidaholms gör den slutliga produktionen av färdiga askar som exporteras till ca 80 länder runt om i världen.